Sammanfattning

Denna skrift är utarbetad av LO-ekonomerna.LO som organisation har inte tagit någon formell ställning angående EMU och en svensk anslutning till EMUs tredje etapp,den gemensamma valutan.

Frågorna kommer att behandlas vid LO-kongressen i september 2000.

Vi vill föra fram vad vi bedömer som troliga utvecklingar både vid medlemskap och utanförskap samt vilken vikt man bör fästa vid olika argument,inte minst de som hittills hörts i debatten.Likaledes presenterar vi några konkreta förslag på dellösningar för att på ett mer effektivt sätt möta konjunkturnedgångar och chocker i framtiden och därmed rädda arbetstillfällen och välfärd.Detta är något som kommer att behövas särskilt om Sverige ansluter sig till euron.

Skriften inleds med ett teoretiskt avsnitt som förklarar några grunder i samhällsekonomi. Detta för att även läsare utan förkunskaper ska kunna följa med i de resonemang som förs i efterföljande avsnitt.

I kapitel två återfinns en översikt av olika typer av valutasamarbeten genom historien samt en beskrivning av händelseförloppet i den svenska ekonomin under andra halvan av 1950-talet.

Därefter,i kapitel tre,förklarar vi EMUs konstruktion och tar upp både för -och nackdelar med en gemensam valuta.I det avslutande kapitlet väger vi samman dessa och kommer med konstruktiva förslag på hur Sverige bäst skulle klara ett medlemskap.

Till de klara nackdelar vi ser med en gemensam valuta är att Västeuropa inte är ett så kallat optimalt valutaområde.Europas länder har så stora skillnader sig emellan att det bästa för varje enskild stat vore att ha möjlighet att bedriva en självständig ekonomisk politik.

Som det är nu tvingas stater som deltar i EMU-samarbetet och med helt olika behov att följa en gemensam politik anpassad efter ett genomsnitt.Faran är särskilt stor vid chocker som drabbar EMUländerna olika.Då kan den gemensamma centralbanken,ECB,inte parera chocker som drabbar en enskild stat eller region.Därmed blir det arbetslöshet som får möta upp-och nedgångar. Medlemsstaternas ekonomiska utveckling riskerar att hämmas eftersom ECB inte kan justera ett enskilt medlemslands ekonomi.

Den försämrade inflationskontroll som uppstår när de nationella centralbankerna inte kan bromsa inflationstendenser via räntejustering, är därför en annan nackdel med medlemskap. Detta senare har emellertid en positiv spegelbild.Finanspolitiken (budgetpolitiken)kommer få större spelrum inom euroområdet just som följd av den överstatliga penningpolitiken.Därmed upphör risken för att nationell finans-respektive penningpolitik motverkar varandra,vilket i dag kan vara fallet.Man kan uttrycka det som att det demokratiska inflytandet över svensk ekonomisk politik i denna mening stärks.

Den nationella finanspolitikens möjlighet till riktade insatser gör att den är att föredra framför en samordnad europeisk regionalpolitik. Riskpremien i räntan blir sannolikt något mindre i Sverige om vi ingår i valutasamarbetet än om vi väljer att stå utanför.Detta hänger samman med att aktörerna på kapitalmarknaden bedömer ECBs politik som mer trovärdig än Riksbankens,samt eliminerar valutarisk gentemot våra viktigaste exportmarknader.

Den positivaföljdeffekten är att investeringar och därmed tillväxt och sysselsättning kan gynnas. Vidare håller vi det som troligt att det politiska inflytandet även inom EU kommer att påverkas positivt av ett medlemskap.Inte minst genom etablerandet av Kölnprocessen kommer samspelet mellan sysselsättning och ekonomisk politik öka.Därmed är det viktigt att också ha inflytande i alla de instanser som handhar dessa frågor.

Vi konstaterar att valet inte innebär ett ja eller nej till EMU-projektet som sådant.EMU finns redan och Sverige deltar fullt ut i EMUs två första etapper,vilka utgör de för Sverige mest betydelse fulla besluten.

Man kan och bör naturligtvis diskutera hur projektet är konstruerat.När man väl gjort detta är det dags att gå vidare till det som vi menar är det enda relevanta ställningstagandet:om vi bör gå med i EMUs tredje etapp,dess brister till trots.Sverige har gått med i de två första,stegvisa etapperna av samarbetet och vår ekonomi är därmed redan anpassad enligt europeiska förhållanden. Frågan huruvida Sverige bör ingå i valutasamarbetet är oavhängig den om EMU är ett bra eller dåligt projekt.

Det finns klara fördelar för Sverige att även delta i den gemensamma valutan.Vi bedömer att den viktigaste är ett ökat inflytande över EUs ekonomiska politik.Den näst viktigaste är en marginellt lägre ränte-och vinstnivå.

Men det finns också nackdelar.Den allvarligaste är att om vi hamnar i en allvarlig kostnads-eller strukturkris har vi sämre möjligheter att ta oss ur den.Inrättande av buffertfonder och strukturråd skulle påtagligt kunna reducera denna nackdel.

Ett deltagande i EMUs tredje etapp skulle också öka riskerna för att hamna i en kostnadskris.

De förstärkningar,som under senare år gjorts i lönebildningen, kan dock visa sig vara så pass stabila att denna riskökning är fullt hanterbar. Den saken bör vi dock avvakta med att bedöma tills nästa stora avtalsrörelse 2001 är avklarad.

De vinster respektive förluster som Sverige gör på demokratins område anser vi tar ut varandra (observera dock att detta är en bedömning enbart av effekter från det tredje steget –inte av hela EU eller hela EMU.Där är förlusterna större).

Vår bedömning är att ett medlemskap i EMUs tredje etapp skulle kunna innebära marginellt högre reallöner och marginellt lägre arbetslöshet.Den ökade risken och kostnaden för en ekonomisk kris leder dock till att beslutsfattarna kommer att finna det nödvändigt att hålla sig med större säkerhetsmarginaler till att en sådan kris uppstår.

Det betyder att den ekonomiska vinst ett EMU-samarbete kan innebära uteblir.

För att Sverige ska kunna dra ekonomisk fördel av ett eurointräde måste riskerna och kostnaderna för en ekonomisk kris minskas på det sätt vi angivit.

Mot denna bakgrund anser vi att Sverige bör vänta med den gemensamma valutan tills vi,dels bättre kan bedöma stabiliteten i vår nya lönebildning,dels tills vi fått nödvändiga förstärkningar i vår stabiliseringspolitik.

När dessa villkor är uppfyllda är det naturligt att Sveriges folk får säga sitt i en folkomröstning.Ger den ett jakande svar bör vi överge kronan och övergå till euron.