Slutsats

Det finns klara fördelar för Sverige att även delta i det gemensamma valutasamarbetet.Vi bedömer att den viktigaste är ett ökat inflytande över EUs ekonomiska politik.

Den näst viktigaste är en marginellt lägre ränte-och vinstnivå. Men det finns också nackdelar.Den allvarligaste är att om vi hamnar i en allvarlig kostnads-eller strukturkris har vi sämre möjligheter att ta oss ur den.Inrättande av buffertfonder och strukturråd skulle påtagligt kunna reducera denna nackdel.

Ett inträde i EMU-samarbetet skulle också öka riskerna för att hamna i en kostnadskris.De förstärkningar,som under senare år gjorts i lönebildningen,kan dock visa sig vara så pass stabila att denna riskökning är fullt hanterbar.Den saken bör vi dock avvakta med att bedöma tills nästa stora avtalsrörelse år 2001 är avklarad.

De vinster respektive förluster som Sverige gör på demokratins område anser vi tar ut varandra (observera dock att detta är en bedömning enbart av effekter från det tredje steget –inte av hela EU eller hela EMU.Där är förlusterna större).

Vår bedömning är att ett medlemskap i EMUs tredje etapp skulle kunna innebära marginellt högre reallöner och marginellt lägre arbetslöshet.

Den ökade risken och kostnaden för en ekonomisk kris leder dock till att beslutsfattarna kommer att finna det nödvändigt att hålla sig med större säkerhetsmarginaler till att en sådan kris uppstår.Det betyder att den ekonomiska vinst ett euromedlemskap kan innebära uteblir.

För att Sverige ska kunna dra ekonomisk fördel av ett EMU-inträde måste riskerna och kostnaderna för en ekonomisk kris minskas på det sätt vi angivit.

Mot denna bakgrund anser vi att Sverige bör vänta med den gemensamma valutan tills vi,dels bättre kan bedöma stabiliteten i vår nya lönebildning,dels tills vi fått nödvändiga förstärkningar i vår stabiliseringspolitik.

När dessa villkor är uppfyllda är det naturligt att Sveriges folk får säga sitt i en folkomröstning.Ger den ett jakande svar bör vi överge kronan och övergå till euron.