Varför gemensam valuta?

Inom ett valutaområde har de enskilda länderna eller regionerna förbundit sig att avstå från en egen penningpolitik och låter en överstatlig centralbank sätta räntorna som styr ekonomin.

När ECB tar över ansvaret från de enskilda ländernas centralbanker innebär det i praktiken att ECB kan påverka hur mycket euron ska vara värd i jämförelse med andra valutor och på vilken nivå räntan ska sättas.

Unionen innebär att det blir mindre krångligt för företagen att vara verksamma på en internationell marknad (ingen valutaväxling eller valutarisk,lättare att jämföra priser).Fler företagare kan därför antas vilja bjuda ut sina varor eller tjänster på den europeiska marknaden.

Företag som är aktiva på en stor marknad har lättare att hitta kunder som är intresserade att köpa företagens produkter än de företag som endast är regionalt verksamma.

Därmed tar långivarna en mindre risk om företaget som lånar är aktivt på en marknad med ett stort kundutbud och stor efterfrågan.Detta och att den ekonomiska aktiviteten av nämnda anledning väntas öka inom EMU gör att riskpremien blir något lägre inom valutaområdet än i Sverige utanför EMU.Nyordningen skulle kunna innebära att framför allt små och medelstora företag får bättre möjligheter att få lån.

Den positiva följdeffekten av ökade chanser till lån är att företagens investeringar kan öka,vilket i sin tur gynnar sysselsättningen.

Figur 4:Riskerna minskar vilket ökar möjligheterna till lån.

Med gemensam valuta blir det lättare för konsumenterna att jämföra priser mellan länderna.Producenter får det lättare att jämföra grossistpriser och följa valutaförändringar.

Tack vare IT-utvecklingen och ökad internationalisering går det dessutom snabbt att jämföra. Detta hoppas man ska leda till att konkurrensen mellan företagen skärps och på sikt innebära samma pris för varor oavsett i vilket land varan säljs.

Idag tar företagen olika betalt för sina produkter i olika länder.

Skillnaderna kan endast till viss del förklaras av transportoch anpassningskostnader. Teorin motsvaras emellertid inte alltid av praktiken och än så länge har det inte hunnit ske några stora förändringar gällande prisharmonisering.

Prisnivån skiljer sig markant åt mellan EMU-länderna.Här kan man dra paralleller till de avregleringar som genomförts i Sverige sedan något decennium.Syftet med dessa har just varit att öka konkurrensen på de olika delmarknaderna och därigenom få till en prispress.

Resultatet har generellt varit sänkta priser till en början –men strax har priserna börjat krypa upp igen och befinner sig numer på en högre nivå än innan avregleringen.

Därför bör man inte hoppas alltför mycket på snara och bestående prissänkningar respektive liknande prisnivåer.

Över huvudtaget måste konsumenterna,om konkurrensen ska fungera,ha tillgänglig information.Det måste vara enkelt att köpa varor från ett annat land utan fördyrande omständigheter såsom administrativa kostnader och stor tidsåtgång.

Lösningen skulle kunna vara ökad e-handel.I dagsläget är det bara en marginell grupp som handlar via nätet.Utvecklingen tros dock stå inför en lavinartad ökning de närmaste åren både vad gäller företags och privatpersoners konsumtion. Inom många branscher blir det emellertid ingen skärpt priskonkurrens.

Stora delar av tjänstesektorn som till exempel hårklippning,bassjukvård,rörmokeri kommer även i fortsättningen bara efterfrågas lokalt.Inom en stor del av tjänstesektorn kommer möjligheten till prisjämförelser inte att spela någon större roll.

Däremot kommer branscher inom försäkrings-och bankväsendet att bli utsatta för hårdare internationell konkurrens.