Vilka krav ställs på en valutaunion?

Det största problemet med EMU är att det inte är ett optimalt (ung.bäst lämpat)valutaområde.

Det är nämligen ett krav för att en ekonomisk union ska fungera stabilt och riktigt effektivt,även i ett så långt perspektiv som 20 –30 år.
Att området inte är optimalt betyder att de ekonomiska förutsättningarna skiljer sig åt markant mellan EMU-länderna.Till exempel har Spanien betydligt högre arbetslöshet och större statsskuld än Tyskland,som på senare tid har haft betydligt sämre tillväxt än Irland och Frankrike och så vidare.

I några länder är fortfarande jordbruksnäringen mycket omfattande medan andra länder har tyngdpunkten i högteknologi.Medlemsstaterna har inte samma skattenivåer,arbetskraften är inte rörlig över hela EMU-området,prisnivåerna är långt ifrån desamma i de olika länderna etc.

Skillnaden i priser härrör för övrigt från olika kostnad per producerad enhet och därmed lönenivåer (kostnaden för arbetskraft svarar nämligen för 75 –80 procent av alla kostnader i en modern ekonomi).

Dessa olikheter beror i sin tur på ländernas olika produktivitet,det vill säga olika effektivitet i näringslivet beroende på olika standard i infrastruktur,utbildning,produktionsutrustning och så vidare.

Allt detta innebär att den ekonomiska utvecklingen inte är densamma för alla länder.Därför behövs egentligen olika ekonomisk politik i olika länder för att på bästa sätt kunna tillgodose varje enskilt lands behov.Inte som nu en allmängiltig penningpolitik som inte kan ta hänsyn till skillnaderna mellan de olika regionerna.

Det senaste året hade till exempel Irland behövt höjda räntor för att dämpa inflationstrycket,medan Tyskland istället hade varit förtjänt av låg ränta för att få fart på efterfrågan och tillväxten.

Trots olika behov –på grund av att staterna befinner sig i olika konjunkturfaser – får staterna foga sig efter en gemensam penningpolitik..

Det naturliga vore därför att skapa en valutaunion då den politiska och ekonomiska harmoniseringen är fullständig.Så var fallet då hela Sverige fick kronan som gemensam valuta.I EMU gör man tvärtom och upprättar union innan processerna är fullbordade.

Som jämförelse kan man ta Sverige som i denna mening är betydligt mer optimalt som valutaunion.Här talar vi samma språk,vilket underlättar arbetskraftens rörlighet mellan landsändar.Vi har gemensamma skattesatser,samma regler för och nivå på a-kassa och pension,gemensam prisutveckling etc.

Det sistnämnda beror inte minst på att vi har rikstäckande kollektivavtal om löner och andra anställningsvillkor.Men också att vi har rikstäckande företag som tar ut samma priser överallt i landet.

En liter mjölk eller en tidning kostar lika mycket i Kvikkjokk som iBromölla.En IKEA-soffa kostar lika mycket i Uppsala som i Jönköping och så vidare.Därmed har vi också en liknande ekonomisk utveckling i landet som motiverar samma penningpolitik i norra som i södra Sverige.

Skillnaderna inom landet är inte större än att den gemensamma ekonomiska politiken får ett någorlunda jämnt utslag. Den samlade bedömningen av hela områdets ekonomiska förutsättningar som borde göras i samband med löneförhandlingar är än så länge blygsam på europeisk nivå.

(Vissa metall-och industriarbetarförbund har börjat samarbeta över nationsgränserna och hoppas kunna genomföra samordnade kollektivavtal i framtiden.)

Här pågår dock ett arbete,som syftar till att harmonisera de ekonomiska bedömningarna.

En bra lönebildningsprocess är av största vikt för en sund samhällsekonomi.Arbetsmarknadens parter måste ha ett väl fungerande samarbete för att få till stånd reala löneökningar och för att efterfrågan och sysselsättningen ska öka vid ekonomisk uppgång istället för att uppgången äts upp genom ökat vinstuttag eller av för höga löneökningar.

Ramar för ett sådant samarbete borde finnas innan Sverige ingår i EMU och får ett begränsat handlingsutrymme vad gäller den ekonomiska politiken.Detta för att vi så långt det är möjligt ska kunna "försäkra "oss mot inflationsdrivande löneökningar.

Är inte detta ordnat innan ett medlemskap riskerar vi att måla in oss själva i ett hörn och kan få höga löneökningar till kostnad av ökad inflation och bestående eller ökad arbetslöshet.